Löparknä

Löparknä är liksom så många andra ”idrottsskador” något som kan drabba vem som helst, men det vanligaste är att det uppkommer i samband med löpning. Det förekommer ofta i samband med uppstart eller stegring av löpträning eller annan idrott och kanske allra mest hos de som plötsligt börjar springa i vuxen ålder. Det kan dock drabba även rutinerade löpare och då är det ofta frågan om kraftig intensifiering av träningen, eller något annat som har lett fram till en förändring i belastning eller påverkan på löpsteget, exempelvis en fotledsstukning eller ett par nya skor.

Besvären uppträder normalt i form av relativt väl lokaliserad smärta på utsidan av knäet, framförallt i samband med löpning/träning eller ibland bara gående. Det kan också göra ont att trycka med fingrarna över det känsliga området och ibland värker det efter att man har provocerat besvären (sprungit).

Det som händer när man utvecklar de här besvären är att ett stort bindvävsstråk på utsidan av låret, tractus iliotibialis (som är en del av fascia lata), drar ihop sig så att det spänner hårdare än normalt över utsidan av knäet strax ovanför sin infästning på skenbenet. Detta ger upphov till friktion när bindvävsfibrerna ”skaver” över knäets utsida och blir irriterade/inflammerade.

För att behandla detta bör man i första hand minska anspänningen i tractus iliotibialis, främst genom en liten muskel som fäster i detta långa bindvävsstråk och som heter tensor fascia lata. Denna går både att behandla manuellt och att töja/stretcha precis som andra muskler. Ibland kan det också finnas behov av lokal behandling av det irriterade området och i förlängningen också titta på uppkomstorsak. Om man inte haft problemet så länge räcker det ofta långt med vila från löpträning och sedan långsam tillvänjning, men beroende på hur svåra besvär och graden av kronicitet så behövs andra insatser i varierande utsträckning.