Fysiosteo – David Josefsson

Löparknä

Löparknä är liksom så många andra ”idrottsskador” något som kan drabba vem som helst, men det vanligaste är att det uppkommer i samband med löpning. Det förekommer ofta i samband med uppstart eller stegring av löpträning eller annan idrott och kanske allra mest hos de som plötsligt börjar springa i vuxen ålder. Det kan dock drabba även rutinerade löpare och då är det ofta frågan om kraftig intensifiering av träningen, eller något annat som har lett fram till en förändring i belastning eller påverkan på löpsteget, exempelvis en fotledsstukning eller ett par nya skor.

Besvären uppträder normalt i form av relativt väl lokaliserad smärta på utsidan av knäet, framförallt i samband med löpning/träning eller ibland bara gående. Det kan också göra ont att trycka med fingrarna över det känsliga området och ibland värker det efter att man har provocerat besvären (sprungit).

Det som händer när man utvecklar de här besvären är att ett stort bindvävsstråk på utsidan av låret, tractus iliotibialis (som är en del av fascia lata), ”skaver” över en benknöl på knäets utsida och blir irriterad/inflammerad som följd.
Det kan eventuellt handla om att friktionen ökar till följd av ökad anspänning i tractus iliotobialis ovanifrån, där två starka muskler (gluteus maximus och tensor fascia lata) fäster in.
Det kan också bara handla om det faktum att gång och löpning alltid leder till en viss friktion över området på utsidan av knäet (som kallas laterala femurepicondylen) och att vid tillräckligt stor och/eller hastig ökning av aktivitet överstiger friktionen gränsen för vävnadens normala tålighet.

För att behandla tillståndet kan man sikta på att minska anspänningen i tractus iliotibialis, genom direkt behandling av musklerna, liksom genom avlastning från aktiviteter som är särskilt krävande för dem. Särskilt tensor fascia lata verkar också bidra som en aktiv stabilisator för benet och därför kan man misstänka att faktorer som utmanar stabiliteten också behöver adresseras i en del fall (underlag, skor, bristande/överdriven ledrörlighet m.m.).
Ibland kan det också finnas behov av lokal behandling av det irriterade området, speciellt om tillståndet funnits en längre tid. I förlängningen behöver man kanske också titta på uppkomstorsak om denna inte redan är given. Om man inte haft problemet så länge räcker det ofta långt med vila från löpträning och sedan långsam tillvänjning. Behovet av andra insatser är ofta beroende på hur svåra besvären är och hur länge man har haft dem.