Fysiosteo – David Josefsson

Subacromiellt Impingement (Inklämningssyndrom i axeln)

Impingement eller inklämning av olika anatomiska strukturer kan ske på olika håll i kroppen. Bland lekmän är det dock vanligast att man stöter på begreppet impingement i samband med axelbesvär. Ett mycket vanligt förekommande tillstånd som kan drabba vem som helst. Man ser det ofta hos hantverkare som arbetar med händerna ovanför huvudet (snickare, målare, elektriker), men också bland kontorsarbetande eller i övrigt stillasittande personer som plötsligt använder axeln intensivt exempelvis för att vaxa bilen, eller måla om en friggebod. Besvären kan smyga sig på över tid eller uppkomma akut efter någon av ovanstående aktiviteter.

Kardinalsymptomet är smärta i axeln när man lyfter armen till 90 grader, men beroende på hur allvarliga besvären är kan det också värka när man inte rör armen och göra ont olika tidigt i rörelsen (att lyfta armen). Det är också vanligt att man kan lyfta armen en upp till ett läge där det gör ont och om man fortsätter lyfta den ändå högre upp försvinner smärtan igen, s.k. painful arc.

Det som händer vid impingement i axeln eller subacromiellt (“under acromion”) impingement är att någon av  strukturerna under acromion (det lilla ”skelett -taket” ovanpå axeln) kläms och irriteras. Eftersom huvudet på överarmsbenet inte är jämnt utan ”knöligt” kommer armens olika lägen att klämma åt utrymmet under acromion mer eller mindre med varierande påverkan på symptomen. Det finns flera olika strukturer i det här redan från början trånga utrymmet som kan klämmas åt men de viktigaste är senorna till musklerna supraspinatus och biceps brachii, samt en slemsäck (bursa subacromialis/ bursa subdeltoidea) som ligger i samma område.

Själva inklämningen kan vara smärtsam i sig, men normalt samexisterar den med utvecklingen av en mer vävnasspecifik retning som kallas tendinopati (om senorna gör ont) eller bursit (om slemsäcken blir inflammerad).

Varför man får inklämningssyndrom kan variera och man skiljer mellan primär och sekundär inklämning. Man kan exempelvis ha pålagringar på skelettet som minskar utrymmet under acromion eller förtjockningar av senorna med relativ utrymmesbrist som följd.
Vanligare när man ådragit sig symptom efter fysiskt arbete eller idrott är dock svaghet/bristande motorisk kontroll/skada eller svullnad på/av någon av de muskler (eller tillhörande senor) som ska fixera ledhuvudet (toppen på överarmsbenet) i ledpannan, vilket i sin tur påverkar den känsliga mekaniken vid rörelser i axelleden.
Muskelgruppen som har denna uppgift kallas för  rotatorcuffen och består tillsammans med tidigare nämnda supraspinatus också av musklerna infraspinatus, subscapularis och teres minor.

Olika åtgärder kommer att kunna vara aktuella beroende på vilken struktur som åsamkar besvären och varför, men det är nästan alltid av värde att starta upp någon form av träning av rotatorcuffens muskler och stabiliseringsträning för hela skuldergördeln. Man kan också se över och behandla eventuella “myofasceilla triggerpunkter” i musklerna kring axel och skuldra, liksom ledrestriktioner i nacke och bröstrygg. Allt som har inflytande över och kan störa mekaniken i axelleden är också en potentiell källa till symptom.

Om slemsäcken kläms kan den bli inflammerad och leda till akut smärta, vilken man ibland behandlar med cortisoninjektion. Även senorna i axeln kan behandlas på detta vis, men det är mer omstritt om detta är effektivt då cortison är ett antiinflammatoriskt läkemedel och man inte längre tror dessa senor blir inflammerade vid impingement. Dessutom blir all stödjevävnad (senor är gjorda av stödjevävnad eller “bindväv”) svagare av cortinsonbehandling vilket gör att den lättare går sönder så att man får senruptur.
Till sist är själva inklämningen ett mekaniskt och/eller motoriskt problem vilket inte adresseras av antiinflammatorisk behandling även om det efterföljande smärttillståndet i senan kan svara bra på injektionen.